image

...

Pastelpoesi

Det började som en läsning i bilder av Ola Julens Orissa.

Spiralen

En känsla i texten av något återkommande. Vi rör oss varken bakåt eller framåt. Meningar återkommer; måste göra slut, ögon, känner mig som…Vi befinner oss i en känsla som inte tar slut. Allting runtomkring upprepar samma mönster. Spiralen den enda som kan spegla olidligheten och oändligheten.

Screenshot

Från dikt till bild

Ola Julén: Min mamma har lämnat mig. --- Men jag känner mig kall, tom, stängd, utanför. Det har jag alltid gjort, överallt, alltid. --- Jag känner en stark oro. --- Det måste ta slut nu. --- Jag måste göra slut på det här nu. ---Jag har aldrig haft en ungdom. --- Det finns en smärta i mig som inte släpper --- Hopplösheten styr dina ögon --- Jag längtar efter min pappa.


ett Jag och ett Du

När jaget inte har ett ansiktsuttryck finns en närvaro av någon annan i texten, antingen en grupp ansiktslösa (jag litar inte på någon) eller en person som saknar ansikte. (Nu kommer jag inte längre ihåg hur du ser ut). Jaget löses upp, förvrängs (Det går inte längre) Jaget har en profil men inga ögon eller mun (mina dikter, mitt liv är inte levande—Jag förstår inte hur det kan göra så ont)

Screenshot

Fån dikt till bild

Ola Julén: Om det som verkligen sysselsätter mig talar jag inte med någon. --- Jag förstår inte att det kan göra så ont. --- Det är något fel på mina ögon --- Jag längtar efter min pappa. --- Nej jag litar inte på någon. --- Det finns en smärta i mig som inte släpper. --- Mina dikter, mitt liv är inte levande --- Nu kommer jag inte längre ihåg hur du ser ut. --- Jag är ett barn, jag är ditt barn. jag vill vara ditt barn, --- Allt längre stunder av lycka tack vare dig. --- Det här går inte längre.


det som växer

Sådant som varit frön, sådant som varit smått och nu växer. Vissa former fick ben, stjälkar. Flertalet av dessa bilder uttrycker hoppet i texten. Oftast i kontrast till det orden uttrycker. (När dagen mest handlar om att ta sig igenom dagen) En sol blev en solros, omringad av andra solrosor. Här nämns modern som lämnade, en evighetssymbol i en växt som växer under en himmel av återupprepande tecken. (Jag måste ändra på mitt liv) fågelungar som ser upp till en färggrannare och större fågel. Detta är framtiden. Vårblommorna som växer när diktjaget bryts sönder. (Jag har aldrig haft en ungdom) uttrycker de gula rosorna.

Screenshot

Fån text till bild

Ola Julén: När dagen mest handlar om att ta sig igenom dagen ---Jag kan inte tänka. ---Jag måste ändra på mitt liv. ---Jag bryts sönder under detta. ---Jag har aldrig haft en ungdom ---Jag har aldrig haft en ungdom --- Jag förstår ingenting